Follow

Ulvdottir

-Njupeskär-
Vandringen till Njupeskärfallet var helt magisk, dessvärre var vissa stigar avstängda pga reperationer men vilken utsikt man bjöds på när man var nästan framme vid fallet. 
När jag hörde ljudet av vattenfallet kände jag hjärtat slå, jag visste att snart skulle jag få se detta fantastiska fall jag har drömt om i år att se. 
Innan man var framme kunde man skymta fallet över klippkanten och vilken fantastisk resa det var, jag hade massor av foton planerat där och vi skulle igentligen bara gått dit för att reka och sedan gå tillbaka på kvällen men vi beslöt oss för att åka till Norge istället och fika med min pappa som var där men det kommer fler tillfället, kanske redan till hösten? 
Det var helt magiskt att kunna balansera på stenarna hela vägen upp till fallet och det mäktiga dånet av vattnet som landade med vattendimman som spred sig och vinden som for i håret av trycket av vattenmägnderna var helt otroligt kraftfullt att få uppleva. 
Det var en väldigt lätt vandring upp till fallet i min mening, allt är ju relavant efter vilken vana man har men vilken värme det var, det var så otroligt skönt att ställa sig vid vattenfallet och svalka av sig. 
Jag kan säga att denna resan gjorde en helvänding i mitt liv och aldrig innan har jag varit så fast besluten om att jag ska flytta härifrån. 
Allt blev så säkert när man kom längre norr, speciellt när man kom in i Norge som kommer komma i nästa inlägg. 
Vi ses igen, inom en snar framtid och jag har såna planer vid detta mäktiga fall, jag kan knappt bärga mig när jag tänker på det. 
Hela resan tjatade jag om renar, jag började ge upp hoppet efter njupeskär och då inne på en liten grusväg mitt i ingenstans på väg ifrån Njupeskär så stod där en ren, jag var helt extas, han var först ute på vägen och vi följde honom en bra bit fram tills han gick in i skogen med sin mäktiga krona. Det var ett magiskt ögonblick att få fota detta fantastiska djur. 

Min natt i vildmarken
Igår åkte jag ut runt halv tio på kvällen för att spendera hela natten i vildmarken, jag hade lite specifika bilder jag ville ta men min fjärrkontroll beslutade sig för att inte vilja samarbeta och i moln av knott och bepansrade små helikoptrar av mygg så fick man snabba sig att fota. 
Det var en helt fantastisk känsla att vara ute mitt i ingenstans hela natten och det blir ju inte riktigt mörkt nu heller utan färgerna från solnedgången hängde kvar som ett magiskt täcke tills solen började gå upp igen. 
Morgontimmen där dimman sakta tog sig över Geåtjärn var magiskt, det var så tyst, bara ljudet av några ugglor och göken, jag önskar ni kunde höra ljuden genom bilderna men det var en sån stillhet. 
När solen var på väg upp så åkte jag upp till mitt lilla paradis, vargberget och tog ett morgondopp i örtjärn och det var betydligt mycket varmare i sjön än i luften, trots att Örtjärn är en källsjö så var det otroligt varmt och jag trotsade min rädsla, jag är livrädd för att bada själv eller ja jag gillar det inte ens när det är folk med, jag vet inte varför men jag får panikångest och jag började arbeta på denna rädsla förra sommaren då jag badade själv första gången någonsin. Man måste ju börja någonstans, babysteps. 
Min natt och morgon har varit helt underbar och detta kommer jag göra om många gånger<3