Follow

Ulvdottir

Fjällen i Norge
Norge- detta vackra land av berg, fjäll, skog och fjordar. 
Det var aldrig planerat att vi skulle åka till Norge men min pappa var där i Röros och undrade om vi ville komma på fika och det tackade vi inte nej till. 
När jag såg denna regnbåge så kändes det som att Heimdal välkomnade mig hem och jag var så otroligt lycklig. 
Aldrig i mitt liv har jag varit totalt mållös och bara ljud som kom ut ur min mun i skrikformat (det var tur jag inte körde bilen)
På väg mot Röros så möttes man har både det ena och det andra i fjällen, dels en älg som låg och vilade på en äng och massa får som gick lite hur som de behagade längst med vägen, vi tänkte först att de måste ju ha rymt men det dök bara upp mer och mer får så vi antog ja det är så de gör i Norge. 
Vi stannade till vid en älv och från 30 grader vid Njupeskär till 14 grader i luften i Norge men vi sov ju i bilen hela resan så de var bara att hoppa i i den väldigt svalkande älven och tvätta av sig lite svett och damm innan vi kom in till campingen min far låg vid. 
Det kändes lite smått konstigt att åka och hälsa på pappa i Norge och inte nere i Småland som man annars är van vid och de visade bilder från sin resa och jag bara måste upptäcka hela Norge känner jag. 
Dag nr 2 i Norge och vi vaknade upp på ett fjäll med denna utsikten, kan ni ana min lycka? Så otroligt fantastiskt och vackert. Jag kan inte för allt i världen förstå mig på människor som inte klarar av naturen. 
På väg hem från Norge så passade man på att stanna vart som helst för att fota lite, jag hade enorm tur med vädret, mulet (perfekt ljus), dimma över bergen, kallt, det var helt underbart att kliva ur bilen på morgonen och tempen var ca 9-11 grader, en aningens skillnad som Sveriges 20 grader på morgnarna. 
Jag kände direkt att här vill jag stanna, här vill min själ vara. 
Det var verkligen som att hitta hem, ni vet den känslan som man kan få ibland att här hör jag hemma, här är mitt hem. Fjällen, om det så blir Norge eller Sverige det spelar inte så stor roll för mig. Bara jag får vara i fjällen så är jag nöjd. 
Det var minsann en resa jag sent kommer att glömma och den har lämnat en saknad kvar när man återigen skulle ta sig tillbaka till verkligheten. 

-Njupeskär-
Vandringen till Njupeskärfallet var helt magisk, dessvärre var vissa stigar avstängda pga reperationer men vilken utsikt man bjöds på när man var nästan framme vid fallet. 
När jag hörde ljudet av vattenfallet kände jag hjärtat slå, jag visste att snart skulle jag få se detta fantastiska fall jag har drömt om i år att se. 
Innan man var framme kunde man skymta fallet över klippkanten och vilken fantastisk resa det var, jag hade massor av foton planerat där och vi skulle igentligen bara gått dit för att reka och sedan gå tillbaka på kvällen men vi beslöt oss för att åka till Norge istället och fika med min pappa som var där men det kommer fler tillfället, kanske redan till hösten? 
Det var helt magiskt att kunna balansera på stenarna hela vägen upp till fallet och det mäktiga dånet av vattnet som landade med vattendimman som spred sig och vinden som for i håret av trycket av vattenmägnderna var helt otroligt kraftfullt att få uppleva. 
Det var en väldigt lätt vandring upp till fallet i min mening, allt är ju relavant efter vilken vana man har men vilken värme det var, det var så otroligt skönt att ställa sig vid vattenfallet och svalka av sig. 
Jag kan säga att denna resan gjorde en helvänding i mitt liv och aldrig innan har jag varit så fast besluten om att jag ska flytta härifrån. 
Allt blev så säkert när man kom längre norr, speciellt när man kom in i Norge som kommer komma i nästa inlägg. 
Vi ses igen, inom en snar framtid och jag har såna planer vid detta mäktiga fall, jag kan knappt bärga mig när jag tänker på det. 
Hela resan tjatade jag om renar, jag började ge upp hoppet efter njupeskär och då inne på en liten grusväg mitt i ingenstans på väg ifrån Njupeskär så stod där en ren, jag var helt extas, han var först ute på vägen och vi följde honom en bra bit fram tills han gick in i skogen med sin mäktiga krona. Det var ett magiskt ögonblick att få fota detta fantastiska djur. 

Försvinna in i dimman
Jag färdas en tidig morgon genom dimman och tycker mig se det perfekta stället att fota på, du känner igen känslan, den där känslan du får i kroppen när du bara vet att ja här ska jag ställa upp kameran och fånga magin? 
Den känslan for i min kropp men lite visste jag att det allt skulle ske bakom min rygg och det upptäckte jag inte förens jag vände mig om. 
Bakom ett skjul står skogen tjock och rik på grönska, dimman färdas som ett mjukt täcke genom skogen och direkt kunde man uppfatta det var här som den förtrollande dimman lekte med ljuset från skuggor och ljus. 
Skenet lång in i skogen lös blått, sådär där magiskt blått som man bara drömmer om att få se själv och mitt där bland barr och träd så kände jag en känsla förtrollning. 
Regnet hade stått som spjut i marken den morgonen och varje gran glimmade när dimman sakta färdades längre in i skogen. 
Det är något speciellt med dimma, jag älskar att fota den, det borde du också göra för vem vet vad som finns på andra sidan av den? Vem vet vad den döljer? Vem vet vad du kommer att finna när du färdas med den? 
Endel tycker den är otäck, ger en rysning längs med ryggraden men jag finner bara sann lycka när jag ser den och hur den formar varje foto till något av ren magi. 
Denna morgonen kändes som en dröm, det var en drömlik glöd över naturen, färgerna kändes så starka och uppfiskande precis som den känsla du kan få direkt efter regn när allt doftar sådär underbart gott. 
Jag vill släppa min själ fri att springa runt där inne hela tiden, det är så lockande att bara få kasta skorna och springa iväg, känna den mjuka mossan under fötterna och den frihet som naturen ger...