Follow

Ulvdottir

Behöver komma bort
Ångesten bara byggs på, jag tycks ha uppenbarat mig i en svacka med kalla fötter och allt är jobbigt just nu, en klump i magen och ett tjockt moln som trycker över bröstet. 
En total känsla hopplöshet och ovishet samlat med sorg har svept över mig som ett stort åskmoln de senaste dagarna och jag vet inte riktigt vad jag ska göra? 
Ska de va såhär, ska de kännas såhär, är det verkligen det som är meningen? 
Att jag tänker för mycket det är ingen hemlighet men ibland kanske man bara så lära sig att gå på känsla, vad säger känslan till en. Det är jag så dålig på, jag lyssnar aldrig på mina känslor utan det är min hjärna som styr och vart har det lett mig igentligen? 
I den värld jag lever i så är inte mina känslor/tankar accepterade, de förlöjligas och det får mig att må ännu sämre, vilket är en självklarhet. 
Varför får inte mina känslor/tankar vara accepterade, jag accepterar hur andra känner men mina ska tryckas bort som orelevanta. 
Jag sitter mest och drömmer mig bort, bort till fjällen, få vara och andas bara i några dagar, tänka, känna och bli ett med mig för just nu är det kaos inombords, sån förvirring. Om man bara kunde få en glimps in i framtiden för att få en liten aning om hur allt kommer att bli. 
Är det möjligt att man kan behöva semester från ens vardag? I 4 år har livet stretat på likadant om och om igen, kanske bara är det så att man måste få ett andrum någonstans till att hitta sig själv igen. 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress