Follow

Ulvdottir

Bland berg och skog
Förra tisdagen begav jag mig mot norr och anlände i byn Mörkret strax innan solen skulle gå ned, det kändes väldigt passande faktiskt att anlända i mörkret vid mörkrets intåg, lite smått komiskt. 
Ni kan ju gissa att jag var extas i flera dagar och hela jag log, tror aldrig varit så lycklig som när jag såg bergen sticka upp och inte heller kunde ja gissa att allt skulle bli så himla mycket bättre. 
Hittade sovplats vid denna utsikten med månen som vän under nattens intåg, fick se hela 4 älgar, 2 rävungar, 2 vuxna rävar och lappugglor, sammanlagt så täckte nog den natten ett helt år av djurbeskådning där jag bor, för här ser man minsann aldrig några djur. 
När morgonen kom så åkte vi ner mot Särna för lite kaffe och möttes av de tyska brandmännen som var och tankade sina bilar på morgonen. 
Vi beslöt oss sedan för att åka upp mot Fulufjället via Norge igen och jag skrek av lycka vid alla berg jag fick se, det var på gränsen till att jag skulle börja gråta så lycklig var jag och jag kände direkt att här hör jag hemma, hit måste jag oftare! 
Jag inser rätt snart att denna resa kommer att delas upp i tre olika delar, den första är just nu våran roadtrip mellan Ljordalen till fulufjället. Den andra delen får bli Fulufjället och den tredje får bli Horndal, Sorken och upp till Röros i Norge. 
Så mycket vackert har jag inte sett på väldigt länge och i all denna glädje så insåg jag snabbt hur olyckligt det är att jag bor där jag gör, för naturen må va vacker här men det är verkligen inte mitt hem. 
Mitt hem det fann jag i Norge som ni kommer se i senare inlägg. 
Men denna resan var helt fantastisk och nästa vecka blir det upp mot norr en liten bit i alla fall för att se och lyssna till den man som inspirerar mig mest, Einar Selvik<3 
Hjärtat blöder
Ingen kan ha missat vad som sker i Sverige just i denna stund och vad som har skett under en lång tid nu, vi alla kallar på regn, i alla fall dom med sunt tänkande. 
Jag följer nyheterna och utvecklingen norr ihärdigt, naturen är ju mitt sanna hem och att se den brinna och djuren som flyr och försvinner i långorna gör ont i hela mitt hjärta. 
Såg en video på de polska brandmännen på väg upp i morse och tårarna rann ner längs mina kinder, tack snälla för all hjälp från alla andra länder och till de brandmän, frivilliga som hjälper till i vårt brandhärjade land <3 Ni är sanna hjältar och ett stort tack ska ni ha för allt ni gör! 
Och till er som fortsätter att grilla ute, slänga fimpar och annat, vad är det för fel på er? Sluta omgående att elda ute, sluta med grillning, laga er mat inomhus och ta med ut och ät, använd det som finns innanför skallbenet och inse att Sverige är helt uttorkat, jag förstår inte hur er logik fungerar i dessa dagar, inte heller förstår jag vad det är för ynkliga människor som anser att detta är roligt att gå ut och starta ännumer bränder bara för vad? Njutningens skull? Gör inte en svår situation svårare! 

Mitt hjärta blöder även för alla bönder som tvingas slakta sina djur, jag ber alla som har någon mark att öppna upp den till bönder så de kan hämta hem lite mat till sina djur, det är nu ni ska öppna era hjärtan och det är nu vi måste hjälpas åt. 
Ställ gärna ut en skål med vatten till alla djur som har det minst lika svårt i denna värmen, vattendragen i skogen har torkat igen och många djur dör i denna torkan likaså. 
Jag brukar inte be, men jag ber gudarna att skänka så mycket regn de bara kan, det är Sutrs år i år och inte på 260 år har Juli varit såhär varm och det verkar som att det bara ska fortsätta. 
På tisdag åker jag norröver för att fota (jag ska inte upp till brandområdena även fast mitt hjärta skriker efter att få hjälpa till) men jag kommer hålla blot dit jag ska och gå in djupt i det spirituella denna gången, så djupt jag kan gå. 
Men jag är stolt, stolt över alla som avbrutit sina semestrar för att hjälpa till, stolt och varm i hjärtat över all hjälp från Polen, Danmark, Norge, Frankrike, Italien, Litauen, Tyskland och till alla andra som hjälper till. 
Jag är oerhört tacksam för alla inom hemvärnet, våra brandmän, frivilliga, röda korset ja alla människor som hjälper. 
Oerhört glad till alla kommuner och privatpersoner som öppnar upp sin mark till bönderna, jag hoppas innerligt att ni får behålla så många djur som möjligt <3 Mina tårar och varmaste hälsningar går ut till er, mina tankar är med alla som kämpar nu <3 

Hoppas innerligt att alla slutar grilla, elda och hjälps åt istället! 
 
Skurugatan
Tänk att i ca 20 år har jag funderat över detta stället, från ett minne från barnsben med bergväggar lika höga som hus, stenig stig men aldrig har jag fått ett svar på vart jag var någonstans. 
Men detta minne från min barndom att jag var där med dagis? förskolan? någon gång har jagat mitt minne i alla dessa år för jag minns att det var så otroligt häftigt att gå där, ett så starkt minne och i flera år har jag frågat mina föräldrar om detta men de visste inte vad jag pratade om. 
När jag äntligen hittade till Skurugatan förra året så blev jag fast besluten över att jag skulle tillbaka dit, det var ett WOW ögonblick när jag såg en bild från detta stället på instagram och jag visste direkt att där ÄR det, äntligen hade jag funnit vad jag sökt efter i så många år och minst sagt jag blev verkligen inte besviken när jag för ett tag sedan besökte Skurugatan och Skuruhatt utanför Eksjö. 
Jag var helt extas, man kan tro att jag går på något uppåt när jag får besöka ställen som gör mig så hyper, jag hoppar, tjoar och dansar runt och har mig att M tror jag kommer kunna flyga nästa vecka när jag ska på nästa äventyr norröver. 
Men det är ju i dessa miljöer jag hör hemma, djupt in i skogen, med bara vildmark runt mig och ett och annat troll ;) 
Jag förstår varför jag fortsätter att inspireras av Småland och dess sägner, jag förstår vad John Bauer fick sin inspiration ifrån och jag föds på nytt varje gång jag får uppleva ett nytt äventyr i skogen. Tänk om skogen kunde tala, tänk om bergväggarna berättade all historia som finns gömd där inne, vilken saga det skulle kunna bli. 
Mitt sinne flyger alltid iväg när jag är på såna här platser, det är något alldeles magiskt över det och i denna dalgång, omgiven av berg och sten så hörde jag röster så många gånger att jag upprepade kommer det någon till M när vi gick där. Det var som att minnena försökte göra sig hörda, vem vet en vacker dag kanske dom kommer dela med sig av sina berättelser<3