Follow

Ulvdottir

Fjällen i Norge
Norge- detta vackra land av berg, fjäll, skog och fjordar. 
Det var aldrig planerat att vi skulle åka till Norge men min pappa var där i Röros och undrade om vi ville komma på fika och det tackade vi inte nej till. 
När jag såg denna regnbåge så kändes det som att Heimdal välkomnade mig hem och jag var så otroligt lycklig. 
Aldrig i mitt liv har jag varit totalt mållös och bara ljud som kom ut ur min mun i skrikformat (det var tur jag inte körde bilen)
På väg mot Röros så möttes man har både det ena och det andra i fjällen, dels en älg som låg och vilade på en äng och massa får som gick lite hur som de behagade längst med vägen, vi tänkte först att de måste ju ha rymt men det dök bara upp mer och mer får så vi antog ja det är så de gör i Norge. 
Vi stannade till vid en älv och från 30 grader vid Njupeskär till 14 grader i luften i Norge men vi sov ju i bilen hela resan så de var bara att hoppa i i den väldigt svalkande älven och tvätta av sig lite svett och damm innan vi kom in till campingen min far låg vid. 
Det kändes lite smått konstigt att åka och hälsa på pappa i Norge och inte nere i Småland som man annars är van vid och de visade bilder från sin resa och jag bara måste upptäcka hela Norge känner jag. 
Dag nr 2 i Norge och vi vaknade upp på ett fjäll med denna utsikten, kan ni ana min lycka? Så otroligt fantastiskt och vackert. Jag kan inte för allt i världen förstå mig på människor som inte klarar av naturen. 
På väg hem från Norge så passade man på att stanna vart som helst för att fota lite, jag hade enorm tur med vädret, mulet (perfekt ljus), dimma över bergen, kallt, det var helt underbart att kliva ur bilen på morgonen och tempen var ca 9-11 grader, en aningens skillnad som Sveriges 20 grader på morgnarna. 
Jag kände direkt att här vill jag stanna, här vill min själ vara. 
Det var verkligen som att hitta hem, ni vet den känslan som man kan få ibland att här hör jag hemma, här är mitt hem. Fjällen, om det så blir Norge eller Sverige det spelar inte så stor roll för mig. Bara jag får vara i fjällen så är jag nöjd. 
Det var minsann en resa jag sent kommer att glömma och den har lämnat en saknad kvar när man återigen skulle ta sig tillbaka till verkligheten. 

Wardruna-skogsmagi och framtida tankar om det som var
I tordags var jag i Dalhalla och såg Eivor och Wardruna, vilken känsla det var och vilket ljud <3 
Einar ifrån Wardruna är en av de få människor som inspirerar mig mest och ett tag nu har jag suttit och funderat just på vilka som inspirerar mig och jag har konstaterat att merparten är musiker och hur musiken påverkar mitt kreativa flöde till att skapa det jag gör och i det är Einar en väldigt stor inspiratör. 
Men musik det är något jag inte kan leva utan och så har det alltid varit i mitt liv. 
Men när Einar kom upp på scen så kändes det knappt speciellt, det var som om man var i ett halvvaket stadium och försökte förstå att han står 5-6 meter ifrån mig, det var väldigt svårt för mig att inse att detta var på riktigt, jag ser och hör honom live och när han körde min absoluta favoritlåt från Wardruna med Eivor- Helvegen- ja gåshuden går  inte att beskriva och den lycka att få se ett så fantastiskt framträdande<3 

Jag satt och funderade över hur alla mina favoritlåtar handlar om döden, oavsett om jag kan höra vad de sjunger eller inte så handlar de om döden (hör jag inte vad dom sjunger kollar jag alltid upp texten), jag har ett märkligt band med döden men jag ser det inte som något negativt, utan mer frigörande. Som Einar sjunger i låten Helvegen "Du blir laust frå banda som bind deg; Du er løyst frå banda som batt deg"
Jag ser själen som något som är evigt och kommer fortsätta i sin rätta riktning när kroppen vittrat bort och åter blivit till jord, i sitt levande stadium så är man bunden till kroppen och jag tror inte ett dugg på att all den energi som en människa är bara kommer att försvinna efter döden. 
Jag har själv studerat runor i flera flera år och nu återigen har jag tagit upp att fortsätta studera runor och det slog mig att mina barn ska ju också kunna detta i framtiden och deras barn och så vidare, så nu ska jag ta och göra upp som flashkort i både yngre och eldre futharken så att mina barn kan lära sig futharken och kunna skriva i runor. 
Något som jag alltid varit noggrann med är källkritiken när det kommer till böcker om runor, det finns så otroligt mycket flummigt folk som skriver böcker om det som bara gör sina egna antaganden och en hel del blir man lite mörkrädd över att läsa, dessvärre har jag inte mycket positivt att säga om amerikanska studier inom runor och jag ser ofta på instagram och andra ställen hur fel de används och tolkas. 
Blev förvånad över att Einar skrivit ut direkt i sin nya skiva Runaljod-Ragnarök att mycket är nonsens som människor skriver och han ger även tips på vart man kan börja sina runstudier vilket även är den boken jag har rekomenderat till många "Runor- historia-tydning-tolkning" av Lars Magnar Enoksen. Sen är det så att det är otroligt mycket information som gått förlorad men lite en fördel att runorna inte var utdöda i Sverige när man började anteckna om dem och runor användes ända in på 1900-talet i Sverige men bara i en liten del men abra det är helt fantastiskt. 

Jag vet att jag sällan skriver om den spirituella delen, kunskap och så vidare och jag ska bli bättre på detta i framtiden, det är ju en ändå en väldigt stor del i mitt liv och i mina foton, så det kommer att komma i framtiden, inom en snar framtid.


-Njupeskär-
Vandringen till Njupeskärfallet var helt magisk, dessvärre var vissa stigar avstängda pga reperationer men vilken utsikt man bjöds på när man var nästan framme vid fallet. 
När jag hörde ljudet av vattenfallet kände jag hjärtat slå, jag visste att snart skulle jag få se detta fantastiska fall jag har drömt om i år att se. 
Innan man var framme kunde man skymta fallet över klippkanten och vilken fantastisk resa det var, jag hade massor av foton planerat där och vi skulle igentligen bara gått dit för att reka och sedan gå tillbaka på kvällen men vi beslöt oss för att åka till Norge istället och fika med min pappa som var där men det kommer fler tillfället, kanske redan till hösten? 
Det var helt magiskt att kunna balansera på stenarna hela vägen upp till fallet och det mäktiga dånet av vattnet som landade med vattendimman som spred sig och vinden som for i håret av trycket av vattenmägnderna var helt otroligt kraftfullt att få uppleva. 
Det var en väldigt lätt vandring upp till fallet i min mening, allt är ju relavant efter vilken vana man har men vilken värme det var, det var så otroligt skönt att ställa sig vid vattenfallet och svalka av sig. 
Jag kan säga att denna resan gjorde en helvänding i mitt liv och aldrig innan har jag varit så fast besluten om att jag ska flytta härifrån. 
Allt blev så säkert när man kom längre norr, speciellt när man kom in i Norge som kommer komma i nästa inlägg. 
Vi ses igen, inom en snar framtid och jag har såna planer vid detta mäktiga fall, jag kan knappt bärga mig när jag tänker på det. 
Hela resan tjatade jag om renar, jag började ge upp hoppet efter njupeskär och då inne på en liten grusväg mitt i ingenstans på väg ifrån Njupeskär så stod där en ren, jag var helt extas, han var först ute på vägen och vi följde honom en bra bit fram tills han gick in i skogen med sin mäktiga krona. Det var ett magiskt ögonblick att få fota detta fantastiska djur.