Follow

Ulvdottir

När kroppen säger nej
God eftermiddag. 
Vilken helomvändande dag, igentligen vill jag fira men det finns ingen ork i kroppen alls. 
Jag startade dagen med något som jag aldrig varit med om i den omfattningen, jag fick en total black out i morse och hade ingen aning om vad det var jag skulle göra, vad jag pysslade med och jag fick verkligen tänka efter för att få min arbetsväska packad och klar till att åka. 
Detta var så sjukt obehagligt och när jag låste dörren på morgonen så kände ja hur magen var fruktansvärt orolig. 
Jag har vetat ett bra tag att jag stressar för mycket med allt för jag känner att tiden inte räcker till och nu kommer symptomen som en smäll på käften. 
Har ju haft problem med magen ett bra tag, kan knappt äta utan att jag får extrem värk i magen och det är då stressmage, jag tappar hår som en idiot och jag har svåra koncentrationsproblem och minnesproblem sen en bra tid tillbaka. 
Jag har planerat ett tag nu att jag ska ta mig till hälsocenter så att de kan hjäpa mig för bara tanken på att bli sjukskriven gör mig stressad för det betyder ingen inkomst och jag kan inte gå tillbaka dit så jag har ju bara fortsatt att köra på och idag sa kroppen ifrån riktigt ordentligt. 
Var på träff med länsstyrelsen för att prata om vad vi i kommunen kan göra i reservaten, jag kände redan innan att jag hade en skum känsla i kroppen som om "jag kommer svimma" men jag valde att inte säga något och åkte iväg på mötet ändå med min gubbe. 
När vi kom fram till vindskyddet så började ja må väldigt konstigt och jag satte mig ner. Efter en rolig överraskning från länsstyrelsen (de vill köpa mina tjänster till sina reservat) så skulle vi gå vidare tillbaka till bilen. 
Jag kom ca 1 meter sen bara spydde jag. 
Aldrig har jag spytt bara rakt ut utan ha varit alkoholpåverkad, aldrig har ja mått så illa och känt mig så matt. 
Vi kom nästan fram till bilen då ja var tvungen att spy igen. Hur pinsamt? Där står man med en i från länsstyrelsen och ska representera en del av kommunen och man stå och kalvar bakom en tall. Jag bad om ursäkt men han var väldigt förstående och trevlig. 

Vi åkte direkt och pratade med min chef, jag har nämnt två gånger tidigare (senast) igår att jag inte mår bra för jag är så stressad men det har bara viftats bort. Nu blev det verklighet och jag har fått så jag kan omprioritera på jobbet och göra det som är viktigast för mig först för att undvika denna extrema stress. 
Det känns så otroligt skönt att veta och att de tar det på allvar nu. Jag vill ju verkligen inte bli sjukskriven för jag behöver mitt heltidsjobb såklart för att kunna betala mina räkningar. Jag önskar dock att jag hade så mycket fotojobb så jag kunde leva på det men nu är det inte så och jag tänker aldrig ge upp mina drömmar. 
Men stressen har satt sina spår, jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillbaka och hur jag ska lyckas varva ner men jag kommer ta en paus nu under helgen och åker till Småland i morgon med familjen bara för att ha kul och vila och känna att jag är hemma igen.

Det är verkligen inte kul det här med stress, sömn och allt som kan förstöra så mycket i ens vardag, det är ju inte bara jobb, att vara småbarnsförälder är tufft det också, de har verkligen energi som 50 pers i en liten kropp och en annan är helt slut konstant. Och mina tankar går bara till att jag vill flytta härifrån, flytta hem, jag vill inte vara kvar här längre. 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress