Follow

Ulvdottir

Lycka- Vad hände igentligen
Jag har tänkt väldigt mycket ett tag nu på mitt liv, mina känslor, glädje, sorg, ja sånt som man kan behöva reflektera över ibland. 
Jag talar sällan om vad som försigår i mina tankar, rättare sagt pratar jag inte med någon om hur jag känner, vad som verkligen beskymrar mig utan jag håller alltid allt för mig själv. När jag pratade med kurator så beskriver hon mig som en människa som har sin trygghet inom sig och att jag bär på väldigt mycket sorg som jag aldrig släpper ut, aldrig delar med mig av och det kan jag hålla med henne om. 
Att bära på sorg som man aldrig bearbetar det äter upp än inifrån, all lycka försvinner om man känner sig bara ledsen hela tiden. 
Jag flyr ut i skogen och spenderar min tid där, tänker och funderar och låter moder jord byta min energi men den senaste tiden har inte ens det funkat och jag ser tydligt hur döda mina ögon är, just nu är spegeln min värsta fiende, jag föredrar inte att ta selfies för mina ögon ser bara ledsna ut, ögon ljuger aldrig. 
Jag funderar på vad det var som hände igentligen? 
För 3-4 årsedan så hade jag små perioder då jag kände mig ledsen och nedstämd men nu är det konstant, det är som att den känslan har permanent satt sig i själen och det är bara skogen som kan få mig att känna mig en aning bättre för stunden, den väcker min nyfikenhet men till min familj blir jag allt mer tillbakadragen, introvert och avlägsen. 
Eftersom jag inte litar på någon runtomkring mig som jag känner att jag kan prata med så går tankegången till att jag ska börja prata med kurator igen, dock brukar jag aldrig öppna mig där heller, utan det är bara ytligt. Hur kan man ha blivit sån? 
Jag skäms inte över att jag mår dåligt ibland, att jag känner sorg, det är en del av livet och inget man behöver dölja. Jag vet att jag får ut merparten genom mina foton, dom håller i regel samma ton som mina känsla, lite mer dunkla och jag antar att det är så livet är för en kreativ, du använder dig av dina känslor för att skapa konst, oavsett inom vilken form det är. 
Jag brukar alltid tänka att utan kaos finns ingen kreativitet. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress