Follow

I skogen känner jag ingen kyla
Efter lite jobb hemma så begav jag mig ut i skogen en stund med kameran, gick till ett ställe jag varit så många gånger förr, det har varit riktigt kallt i några dagar men i skogen känner jag aldrig av kylan. Blir varm bara av att få se skogen, den glädjer mig så mycket. 
Jag ogillar att ta selfies, vet inte varför det har blivit så, känner mig så fruktansvärt icke som mig själv, är det ens en mening? Hur som haver så bjuder jag på en idag ute i mitt vackra hem. 
Kan jag få stanna där hela tiden? 
Det är så underbart och tyst och vackert och ensligt. 
Nu inväntar vi bara snön så jag kan få se Skadis vackra kristaller igen. 

I min egna lilla trollskog
Det är två saker jag vill göra mest av allt just nu 1: vandra för evigt i min trollskog och 2: sitta och sy massa vikingatida och vardagskläder. 
Två saker som inte alls går ihop mer än min lust till att sy skogsinspirerade vardagskläder. 
Men i skogen är jag fri, det är min frihet, men trygghet, min sal av stora massiva granar och mjuka golv av mossa, stolar av finaste sten. 
Det är en helt annat värld för mig än det vardagliga, doften, ljuset, inspirationen, magin.
Det må vara mörkt och mystiskt såhär års men när solen tränger igenom mina stora granar så glittrar hela min sal av vackraste guld
Thursakyngi
Helgen har varit seg och lång men vi for en sväng till Västerås i lördags och började julhandeln, köpt lite julklappar till knoddarna som jag tror de kommer älska och nästa månad blir sista spurten på julklapparna. 
Annars har det varit väldigt lugnt, jag började läsa Thursakyngi igen igår, den handlar om thursatron, dyrkan av jättarna. 
Jag kallar mig varken thursatroende eller asatroende, simpelt bara hednisk eftersom jag både arbetar med asarna och jättarna.
Varför? 
Jo för utan det ena kan man inte ha det andra, utan mörker, inget ljus, utan kaos ingen ordning och så vidare. Jag ser mig själv som en som trivs i skuggorna, jag lever utanför boxen och jag anser att de som sluter in sig i en box i ett trossystem eller vad det nu kan vara, de tänker inte för sig själva utan går efter böcker eller vad andra gör. 
Personligen så föredrar jag att tänka för mig själv och det som jag trivs bäst med och hur man än vänder och vrider på det så har jag stor samhörighet med Angrboda, Loke och den mörkare delen av skogen men jag ser inte mig som gjord bara av mörker, jag är en mix av både och. 
Jag tror inte heller vikingarna helt uteslöt jätteskaran utan de hyste stor respekt för dom för trots allt så kommer kunskapen från jättarna och urkrafterna.  Därav att jag ofta använder mig av runan UruR, det är där jag hämtar min kraft och energi, från UruR (urkraften) det första som fanns. 
Thursakyngi av Ekortu är extremt intressant att läsa, det finns mycket att hålla med om och en del saker jag inte håller med om, men den som inte färdas i kunskap kan heller aldrig uttala sig om något utan vandrar menlös genom världen. 
Jag tycker det är bra att lyfta fram jättarna, de finns där och deras kunskap är stor, deras magi är större och deras visdom är värd att lyssna till. 
När det kommer till min hedniska sida så har den halkat efter ett tag, det känns jobbigt att behöva innesluta sig i det vanliga och alldagliga hela tiden och jag har planerat att spräcka den lilla bubblan för jag saknar mig själv, jag saknar att utöva Seidr, blót och att kunna uppsluta mig själv i böcker som jag så många gånger förr har gjort men stressen jag har levt under ett tag har totalt förstört min koncentrationsförmåga och det är dags att jag börjar träna tillbaka den så jag kan bli lite mer mig själv igen.