Regnet står som spön i backen

Planerna för dagen var bara att ställa in för regnet det bara slår utanför och jag kommer tillbaka till denna bilden när solen började värma ute och den sken så vackert den där kvällen inne i skogen. 
Det var en lugn känsla som for genom min kropp och jag börjar undra vart solen har tagit vägen? Både ute och i mitt liv. Jag har haft en dyster period där jag låtit tårarna komma framför andra, något som aldrig sker med mig men man når en punkt där man inte kan hålla emot längre och det bara måste ut men det är så befriande samtidigt. 
Jag drar mig för att visa mina känslor för andra människor, det är inget jag känner mig bekväm med men jag har ju också känslor och denna veckan har varit så otroligt tung och jobbig på alla möjliga sätt och vis att jag behövde andras stöd helt enkelt och det har jag fått <3 tack till er som finns där för mig när det är jobbigt. 

Jag hoppas vädret klarnar upp snart och man kan njuta av sommarkvällarna nere vid sjön, det är något jag längtar efter och snart är det midsommar och då planerar jag en hel natt ute i skogen, bara fota, njuta och ha det bra för mig och det jag älskar att göra. Den natten har jag längtat till länge nu och nu är den snart här, ska bli guld den kvällen om vädret håller sig som jag vill. 
Det hade inte suttit helt fel att få dela den natten med någon speciell men nu har jag ju ingen sån i mitt liv men ja vissa saker saknar jag faktiskt, annars trivs jag rätt bra själv men närheten från någon som man vet älskar än, där man kan se det i personens ögon och i hela själen, det saknar jag, men allt i sin tid, det är så det är. 
Men jag har en del människor i mitt liv som är som solstrålar för min själ och dom är jag evigt tacksam till <3

Kommentera här: