En väg att vandra

Min själ lever för evigt här inne, längs de ensliga vägarna där skogen varierar från djupa och mörka till skinande och ljusa. 
Där allt liv finns fast man aldrig möter någon. Det är en underbar känsla, en helt fantastisk känsla, att bara vara där. Kommer min själ vandra i dessa skogar i all evighet? Jag hoppas i alla fall det.
Det har hänt en sån där otrolig rolig sak, en sak som gjort mig så glad och evigt tacksam, något jag drömt om så länge som har blivit sann. 
Det har såklart med mina foton att göra, det som gör att min själ brinner lite extra mycket, det jag strävar efter och det som får min glöd från muspelheim att brinna starkare än något annat. 
Min bild Tuvstarr som jag skapade för någon vecka sedan kommer att publiceras i Nordiska Fotoklubbens årsbok 2017 :) 
Jag hade aldrig trott det när jag laddade upp bilden men så i helgen när jag höll på att stå modell så kollade jag min telefon och vips, jag hade fått en medal of excellece i klubben och frågan om de fick publicera den i deras årsbok :D 
Detta gjorde mig så glad, så otroligt himla över glad, så som jag har kämpat och arbetat med det jag älskar och för mig är det jätte stort och något som får min värld att kännas så fantastisk. 
Mina foton är en del av mig, det kommer ifrån djupet av mitt hjärta, ifrån hela min själ, det är delar av mig som visas i still bild och den känslan jag hade när jag såg det går inte ens att beskriva. 
Mina bilder må va mycket mörka och det är en strid jag får ta varje dag då flertalet gillar de glatta och ljusa bilderna bättre, men det här är jag, det är denna delen av mig som skapar och det är detta jag älskar och inget kommer få mig att ändra riktning. 
Och det är något som känns så skönt att kunna acceptera med mig själv, att oavsett hur mycket jag bara skulle vilja följa med strömmen så kommer jag alltid tillbaka till mitt sanna jag och mitt sanna jag kämpar hellre lite extra än att glida in på ett bananskal för den jag inte är.
Men den stigen är jag redo att gå, och den gör mig så lycklig, varje liten hörna av mina djupa granskogar ska jag färdas och uppleva, andas och fota. Göra det jag drömmer om och leva mitt liv som jag vill. 
Men vem skulle jag vara om inte ni fanns? Ingen. 
Det är ju tack vare er som jag kan sprida min konst, mina foton, det är eran uppskattning till det jag gör som gör att andra kan se det ur en annan synvinkel. Alla snälla fina kommentarer jag får, delningar och uppskattning gör det hela lite enklare :) Så tack till er som alltid stöttar mig, även i mina svaga stunder.
1 Linda :

skriven

Du är sjukt värd denna medalj! För vilken pang bild ! Jag följer dig här på din blogg och blir häpen av dina vackra och fina bilder. Du får till det som en annan vill lyckas med. :) Du är grymt duktig!

Svar: Men åh tack så mycket :) Det värmer verkligen att få höra :)
Ulvdottir

Kommentera här: