En tid att tänka

Idag för första dagen på väldigt länge så tog jag mig ut i skogen bara för att vandra och koppla av, inte göra något utan bara vara för min skull. 
Det var så längesen jag bara gjorde det för min skull, senast var nog innan vårens ens gjorde enorma framsteg där jag bor utan jag har försvunnit in ibland samarbeten och att nyttja tiden till att träna när jag inte har haft barnen.
Men igår kväll när jag satt trött och lite smått handlingsförlamad i soffan så började jag fundera på vad jag saknar som allra mest och det är den tid jag tog förr för att bara vara ett med naturen, fota det jag älskar i skogen och bara vara, lyssna till ljudet av granarna som blåser i vinden och bara kunna andas, se allt med nya fräsha ögon. 
Så det beslöt jag mig för idag att jag skulle sluta stressa så med samarbeten att det måste göras omgående och komma ihåg mig själv mitt i allt, för den delen av mig har försvunnit lite i all stress. 
Jag tog mig 2½ timmes promenad och bara strövade runt i skogen idag, en sån härlig känsla som renade hela mitt sinne från all stress, det var välbehövligt och något jag måste komma ihåg att göra. 
Nog för att jag älskar att träna och allt men jag behöver den där tiden inne i skogen och bara lyssna, vara och andas.
Jag passade på att kula lite inne i skogen och det var längesen det också, men det var så härligt att höra ekot djupt inne i skogen och alla fåglar som svarar när man kular. Helt underbart.

Kommentera här: