Follow

Ulvdottir

Antagningsbrev och funderingar
 
Igår kom ett brev från skola jag sökt till augusti det är bara 1 kurs i taget som de tyckte att jag skulle ha det och jag blev antagen men samtidigt som jag läste att jag blev antagen att studera till augusti så kände jag ett sånt neeej i hela kroppen, jag har nog ingen lust att studera nu till hösten, ännu mer lån, fortsätta med försörjningsstöd och bråk med kommunen, jag bara orkar inte med det något mer, just nu vill jag bara ha ett jobb, jag vet inte vad jag kan arbeta som pga min rygg, det måste ju vara rörligt, inga konstiga böjningar eller lyft, så frågan är ju vad min rygg kan klara av? Butiksarbete? Så många funderingar. 
I våras när jag var hos sjukgymnast på kirurg avdelningen så hade hon ju ingen aning om vad jag skulle kunna jobba som, det som lät bäst för henne var personligtränare men den utbildningen har jag inte råd med och lån det får jag inga. 
Det blir som att sitta i en rejäl rävsax med diskbråck och ischias problematik för man vet inte vad man kan göra och just nu blir min rygg bara värre igen eftersom jag inte har den tiden jag behöver till träning för att stärka muskulaturen i ryggen. Men jag känner bara att jag har tröttnat på allt ekonomiskt bråk med kommunen, det bidrar bara till en massa stress för mig och den takten jag tappar hår så är jag snart kal på huvudet. Har precis motverkat ännu en omgång av att vara på väg att få magkatarr pga all stress så nu vill jag bara få ordning på min ekonomi istället för att studera.
Med ett bra CV och personligtbrev så borde man i alla fall komma en bra bit, jag är ju kreativ, flitig och gör det jag ska när jag jobbar, många gillar mig på de arbetsplatser jag varit så det brukar inte vara några problem alls. 
Men ack som jag avskyr att ha mina problem i ryggen, i såna fall hade jag kunnat ha jobb redan, hade kunnat gå tillbaka till mitt förra, eller fått nere i vid mitt hem i Småland så det är riktigt irriterande. Ett ständigt evigt funderande som gör att jag knappt kan somna på nätterna. 
När mitt liv var i sån kaos sist som det är nu så slutade med medicinering i form av sömntabletter och tabletter mot oro och ångest. Då var jag också extremt stressad, så pass att mitt minne slog bakut och jag kunde ens komma ihåg om jag ätit under dagen eller ej, det börjar bli likadant nu, ständigt trött, tappar hår, utslag, svårt att sova, glömmer bort allt. Jag vill verkligen inte dit igen. 
Just nu är det bara ett fåtal människor som kan få mig att tänka på annat och till dessa är jag evigt tacksam<3 
Självklart vill jag bara fortsätta med mina drömmar så jag kan nå dessa så snart som möjligt och arbeta med jag faktiskt vill göra i livet, men så är det nog för de flesta och för detta så krävs ju en bra budgett. Men mina drömmar dör ju inte för det. Men tänk vilken känsla det måste vara att kunna arbeta varje dag med sitt kreativa skapande och kunna lägga all sin tid på det som man brinner för, jag avundas er som faktiskt har lyckats med det och jag vet att ni har varit där jag är idag, ett evigt kämpande där alla små vinster betyder så otroligt mycket och gör än så glad :) 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress