Ulvdottir

Follow
Några dagar med barnen
Min lillskrot är så nära att börja gå nu, hon är så envis och vill traska hela tiden och hon blir så otroligt arg när man släpper henne. Att en så liten kan ha sånt humör, helt makalöst. Men det är ju en bra sak i sig, hon vet vad hon vill och blir extremt arg om det inte lyckas. Det brås hon på sin mor ;) 
Igår va vi och badade, eller ja rättare sagt så badade jag och Varg för det var för kallt för lillskrot som inte alls gillade att doppa benen i sjön men Varg är en fisk så medans Vittra fick leka på stranden så lekte mamma och Varg i vattnet, han har verkligen börjat släppa den där rädslan för vatten som han har haft ett tag och leker nu hej vilt istället, på gränsen till att man blir orolig, i alla fall när han är på bryggan som han ska hoppa ifrån men även hoppa ifrån när mamma inte står precis nedanför vilket ger mig hjärtklappning men som tur är så lyssnar han på nej och väntar på att en annan ska infinna sig precis under. Nog för att han når botten men en obehaglig känsla och vad som helst kan ju hända. Men han hade så roligt och det är det värt. 
Idag har det varit en skum dag med barnen, massa gnäll, en promenad, lite till gnäll och i omgångar bus och lek. Det skiftar så fort det där, ena stunden världens goaste till nästa stund totala raseri utbrott, Vittra som vill springa men inte kan så hon slänger sig på magen och gallskriker och Varg som ska trotsa och djävlas med lillasyster som aldrig får vara med och leka när mamma är med. 
Varje dag är olik den andre och man vet aldrig vad som ska hända när man har trollen hemma. 
Nu är det ju sommarlov för lille Vargen så jag vill ju självklart att vi ska hitta på massa kul men det blir svårare när man är hemma hela tiden, Färna är inte världens roligaste by för småttingar direkt men något ska vi nog allt sysselsätta oss med hela sommaren :) 
Det är ju sommar trots allt.
Hade jag haft bil
Har sovit så dåligt i natt, vaknat flertalet gånger av enorm ischias smärta ner i benen, jag brukar aldrig vakna pga mina ryggproblem men inatt har det varit riktigt jobbigt. Så det var en tröttmössa till mamma som kravlade sig upp ur sängen när Varg kom in och sa "mamma, upp". På med java och satte oss i soffan men nu en timme senare är tvätten igång och barnen sysselsatta. 
Har en såndär känsla i kroppen att hade jag haft bil så hade jag bara satt mig i den och åkt, åkt långt långt bort för att få andas lite ny luft och se något som jag saknar så mycket, berg.
Har en längtan i kroppen och igentligen skulle jag åkt med barnen till mitt älskade Småland men kommer dessvärre inte ha råd denna månaden. Det är en jobbig känsla, jag vill ju inte ens vara här, men det är sällan jag har råd eller rättare sagt tar mig råd att göra sånt jag vill göra, jag får såna skuldkänslor till barnen om jag gör något som kostar pengar för min del, någon som känner igen den känslan? 
Ibland undrar jag exakt vad jag har gjort i mitt liv för att gudarna ska vara så arga på mig, jag har ofta enorm otur i nästan allt jag gör och det mesta får jag kämpa så fruktansvärt hårt för att få igenom. Ska det verkligen vara så besvärligt hela tiden, kan det inte bara flyta på. 
Just nu hoppas jag att hösten kan bidra med något bra, beroende på hur min rygg kan hantera det för den börjar bli riktigt dålig igen, det här med tid, jag skulle behöva extra timmar på dygnet så jag hann med att träna utan att bli stressad. 
De här 90 dagarna till läkaren dom kan de ju skrota för det har nog närmare gått 4 månader nu sen jag var hos läkaren. Tänk att första gången jag sökte till läkaren igen för att min rygg inte blir bättre var i september förra året och jag väntar fortfarande, jag har träffat 1 sjukgymnast och varit på magnetröntgen det är allt sen i september förra året, snart ett år och jag sitter fortfarande med skiten utan att få träffa en läkare. 
Jag fick ju hem papper att jag skulle få träffa en läkare och diskutera om jag skulle få operation och att jag skulle få hem en kallelse, men det har jag inte sett röken av och det var i mars, läkarvården i Sverige.
När himlen brann
Förra veckan var första gången detta året som jag hade chansen att få fota en brinnande himmel och som jag har längtat. 
Det här är en av de grejer jag absolut älskar att få fota, en brinnande himmel över landsbygd och skog, det är för mig helt underbart. 
Det är en viss känsla som träder in när man i all sin iver ränner ut trots att man skulle sitta inne och ta det lugnt men får syn på himlen som börjar skifta till sina brandgul/röda/magenta toner och speciellt sommartid då blommen står så fint på ängen. 
Det var en efterlängtad kväll med mycket ro för min del, något jag behöver i allra högsta grad, lite ro för min ivra själ som ständigt söker något nytt att fokusera min energi på :)