Follow

Skog, smycken och drömmar
Ryggen börjar bli bättre och sjukskrivningen är över om två dagar så det är skönt. 
Under dessa veckor så har det hänt lite i alla fall, jag har haft ett samarbete på min instagram med webbshoppen viking.se vilket har varit jättekul :) 
Jag samtalar med en konstnär i USA som vill måla mig i någon form av nordic, native, tradition inspirerad tavla, vi sitter just nu och försöker komma överens :p 
Jag fortsätter att pyssla med mina smycken i trä och ovan ser ni mitt första urnes inspirerade hängsmycke, är så otroligt nöjd med detta och mönstret kommer ifrån ett spänne jag har som jag gillar. Har precis gjort klart mitt andra urnes inspirerade som nu bara ska betsas och lackas så är det också klart. 
Jag lägger ca 10-12 timmar på ett sånt här smycke så de kommer ju kosta därefter också. 
Jag har kämpat med min instagram och funderingar om att lägga ner den också pga algoritmen dom har just nu, mina bilder når bara ut till ca 2% av mina följare och det känns som att det inte riktigt är värt det. Jag har alltid gillat instagram för det har varit en smidig plattform att använda sig av men nu har algoritmen slagit till mot min instagram och ska man verkligen behöva kämpa så enormt för att nå ut till folk med det man älskar att göra? Nej jag tycker inte det. 
Just nu vill jag bara ut och resa, komma iväg, se nya saker, släppa som tynger mig, som är jobbiga, jag spår mig själv i runor och det kan tolkas på två sätt helt klart, många frågor lite svar. 
Mitt i paniken, vart får man hjälp?
Vet du hur det känns att inte kunna ställa sig upp på egen hand när man vaknar på morgonen? Att skrika ut i smärta det första man gör på morgonen och tårarna kommer rullandes ner för kinderna när man får hjälp att försöka resa sig upp, att inte få på sig kläderna själv, att inte knappt klara av ett toabesök. 
Det är min morgon, min dotter kommer inspringandes när hon hör sin mamma gråta för att kunna hjälpa till och trösta mamma. 
Det är ren och skär smärta att se sina barn så oroliga över den personen som ska skydda dom. 
Läkartider är så långt bort, 9 dagar kvar till läkarbesök, 9 dagar... det känns som en evighet... 
Ringde sjukgymnast i hopp om att få träffa någon innan de nio dagarna men 1 vecka tills det fanns tid. Jag känner mig helt hjälplös, inga smärtstillande funkar. Vad gör man? 
Tanken som for genom huvudet när jag hade kommit upp ur sängen var "ska jag vrida till mig så disken går åt helvete för då kommer jag in direkt". Det är smärtan som talar, en människa kan hantera så mycket smärta men förr eller senare så orkar man inte mer, då kan de mest konstiga sätten kännas som den ända utvägen. 
Jag kände mig så bra igår under dagen, jag trodde att nu är det värsta över och jag kan snart återgå till ett relativt normalt liv men någon gång under kvällen så hände något med ryggen igen och det har varit en hemsk natt, vaknar varje gång jag vänder på mig, det pulserar och ilar i hela benet, ryggen känns som om den håller på att tryckas ihop totalt. 
Det är plågsamt att inte kunna leka med sina barn, hjälpa till, gosa med dom, ge dom tröst när dom är ledsna, det är något sjukt plågsamt. 
Varg hade sagt på dagis igår att mamma har ont i ryggen och visat på sig själv vart jag har ont, han är 3, han ska inte ens behöva veta sånt här, eller när han säger till mig att jag behöver ta det lugnt. Jag ska ju finnas där för dom när dom behöver mig och just nu kan jag inte ens sitta i soffan med dom.
Den senaste tiden
Veckan innan jul började med att min ischiasnerv kom ikläm på morgonen och den sitter fortfarande fast och har skapat en hel rad problem i min rygg och jag har fått gå på smärtstillande, paraflex, voltaren och alvedon hela julhelgen för att klara av dagarna, från förra veckan är jag sjukskriven och den 12/1 ska jag till ortopeden då han hade skrivit att vid försämring av min rygg så skulle jag direkt kontakta ortopeden, så nu tänker jag gå igenom operation för jag orkar inte mer, sen får man hålla tummarna att det går vägen helt enkelt. 
Jag har fortsatt att skapa mina smycken i trä :) och i julklapp av min familj fick jag en ryobi så kommer det gå lite fortare och en morakniv/täljkniv som är aningen mindre än den jag har suttit och täljt med så det går betydligt mycket smidigare. 
Yxa med krigarens bindruna på som min pojkvän fick, efterfrågan är stor hos mina följare om jag ska sälja eller om jag redan säljer så håller på en kollektion av smycken nu som ska upp i januari. 
vintersolståndet bjöd på en helt fantastisk morgon :) Jag var helt extas över dimman och solen dock kunde jag ju inte så mycket utan karln fick köra runt mig så jag fick fota lite. Som sagt ryggen har ställt till mängder med problem. 
Jag fick mig också en vacker solnedgång innan jul och det var så länge sen som jag hade fotat en solnedgång så även detta gjorde mig lyrisk. 
Sen kom jul och den 23:e så firade vi hos farmor och farfar och den 24 så firade vi hemma och ungarna var så glada och lekte och skojade innan tomten kom. 
Vittra ville inte gå fram till tomten själv utan pappa fick följa med fram men hon var inte ett dugg intresserad av pakten och är fortfarande inte, vilken liten donna va? 
Varg däremot var helt överlycklig och ville bara ha mer hea tiden och nog har han fått, den 30:e kom min far med ännumer paket och nyår firades hos Carina med hennes familj i alla fall fram till 22 sen orkade inte kottarna något mer så nyår var bara lugn, middag med dom bästa <3 
Den 1 Januari så fyllde Varg 3 år och han fick ett vikinga långskepp som vi hade hittat i leksaksaffären och bilar och allt som låter och väsnas så han har fullt upp hela tiden. 
Nu består bara dagarna av att klara sig igenom dom, promenader, rehab och vänta tills läkartiden så får vi se helt enkelt hur allt slutar. 
Men trots smärta och dylikt så har dagarna varit väldigt bra :) Men det är skönt att det nu är över fr detta året då jag absolut inte gillar jul och skulle kunna skippa det helt och hållet.