Ulvdottir

Follow
Ett leende kan betyda mycket
En bild från Småland, där jag är helt och hållet lycklig för det är jag i Småland och väl hemma nu igen så inser jag hur dåligt det här stället får mig att må. Det som tynger mest är den ekonomiska stressen. Socialen bråkar med mig och nu måste jag skriva en anmälan till enhetschefen och lämna in en IVO anmälan på denna kommunen, anledningen är att de anser att jag fått för mycket pengar förra månaden med ett överskott på 2700:-, helt ärligt fick jag 10,541:- förra månaden, då anser alltså kommunen att jag ska klara mig på 7841:- innan hyra och räkningar är betalda och jag har två små barn. 
Känslan som uppstår i mig är extrem rädsla för att jag inte ska kunna ge mina barn mat, jag vet att jag kan klara mig någorlunda på väldigt lite föda men att behöva se mina barn hungriga är hemskt, det är så fruktansvärt jobbigt, nu har jag sett till att det finns grytor jag kan värma upp, bröd och smör och frukt till barnen men att behöva leva under såna här förhållanden är inte alls roligt. 
Jag placerar ett leende på mina läppar varje dag för att försöka dölja den stress och oro som finns i min kropp, denna stressen och oron har lett till att jag knappt sover om nätterna. Jag är så trött men jag kämpar för mina barn, men det är en skam att Sverige är såhär kallt. Jag har inte satt reglerna för hur mammapenning ska se ut, jag har inte valt att skada min rygg så att jag inte kunnat jobba. Jag har inte valt att bli förnedrad av försäkringskassan. 
Men jag ger aldrig upp för jag får inte, jag har 2 små barn som räknar med mig, som älskar mig och som jag älskar, som jag skulle göra vad som helst för, jag skulle lätt offra mitt egna liv för deras skull.
Denna månaden är oron ännu större för nu bråkar dom även med mitt ex (barnens far) han behöver ett bistånd denna månaden innan han får sin lön och de vill inte träffa honom förens i juni, om varken han eller jag har några pengar, vad gör vi då för våra barn? För innan har vi samarbetat så mycket vi kunnat om nu båda av oss ska slåss ut pga kommunen vad händer med våra barn? 
Ska man behöva ha det såhär i ett Sverige som ses som rikt? 
Jag önskar att jag kunde jobba men enligt svensk lag får jag inte jobba för Vittra är för liten för dagis så jag har inget val och det är en hemsk känsla att känna sig tvingad till det här.
Jag vill inget annat än att flytta ifrån denna kommunen för jag har aldrig i hela mitt liv blivit så illa bemött av såväl lokalbefolkningen som kommunen. 
Och inte nog med allt detta så fortsätter mitt bråkande med hyresvärden, för 2 veckor sedan fick jag ett meddelande av honom att han skulle börja med mitt badrum men han har inte synts till, inga hantverkare har varit här och jag har inte hört ett ljud ifrån honom. Igår pratade jag återigen med hyresgästföreningen som bara suckade i telefonen och bad mig att försöka få kontakt med hyresvärden själv, jag vet att han ska lämna hyran i morgon så jag får vakta mitt brevinkast och klippa honom öga mot öga helt enkelt och fråga ut honom. 
Jag börjar bli så otroligt trött på att hela tiden behöva bråka med allt och alla för att bara kunna leva ett smidigt liv, det har gått lite för långt nu. 
Men jag ska fortsätta att försöka se det positiva, försöka le och mena det, omge mig med folk som får mig att skratta och göra allt jag kan för att få vardagen att gå runt. Det är det enda jag kan göra, men bakom stängda dörrar känns allt mörkt. 
Emådalens vikingamarknad
Vilken dag det var i lördags :) Var på plats innan marknaden öppnade med min familj och det var så otroligt varmt i Vetlanda. 
Men dessa kistor :O Ge mig, vilket otroligt fint arbete, jag får sån lust att börja att bygga så det finns inte ord för det men skulle behöva ett ställe att vara på då.
Jag och Vittra följde med sago Gråe upp till hans kulle för att lyssna till saga och bara prata lite. Gråe berättar sagor för små och stora och han gör det riktigt bra också :) Så är ni på en marknad och Gråe är där så sätt er ner och lyssna till hans sagor om våra gudar. 
Så mysigt, någon gång ska jag ha mig ett vikingatida tält där jag kan bo hela somrarna och grilla över öppen eld, vilket fantastikt liv.
Vittra ville hänga lite med morfar och extra mormor medans Varg charmade hela publiken medan vi vuxna lyssnade till arkeologen Carl Mikael Bengtsson om vikingar i Sydarmerika, riktigt intressant faktiskt. 
Efter ett tag var jag måttligt trött i fötterna, pendlade mellan att gå barfota och i tråkiga flipflops för jag äger inga skor :( men det får bli att skaffa snart känner jag, värmen höll på att ta död på mig och det blev inte bättre av att jag skulle fota när Varg skulle klappa oxe och för alla som känner mig så avskyr jag kor så att kliva intill en Oxe med en mankhöjd på 1.90 var inte alls roligt och han blängde på mig något makalöst, men jag fick några bilder jag får visa vid ett annat tillfälle.
Dessa skönheter fick jag av familjen i tidig födelsedagspresent och vad glad jag är :) De är så fina och äntligen har jag ett par bröstbucklor till mina hängselkjolar :) Helt klart bästa födelsedags presenten. 
Och vår Jarl dog, det nalkades vikingatida begrav och det är något man inte ser varje dag.
Men i alla sorg så skulle Jarlen bäras ut och läggas i båten.
Det var en så bra dag men jag har lärt mig att jag får inte glömma bort att dricka vatten för ack så seg jag var i huvudet på kvällen, men kom hem med fynd av björksav, glaspärlor och ett Freja hänge och självklart mina bucklor:) 
Dröm tältet <3
 
Små trollen
Jag gick upp extra tidigt idag för att hinna springa innan barnen kom, så begav mig ut vid halv sju i morse och sprang mina 5 km och det var så fruktansvärt fuktig och varm äcklig morgon så när jag kom hem igen var jag helt genomsur av svett från topp till tå, har nog aldrig svettats så mycket förut men det var en otroligt fin morgon med dimma och stillhet. 
Efter duschen kom mina små bus och jag tyckte Varg kunde stanna hemma från dagis och vara med mig och Vittra :) 
Vittra är en sån riktigt trollunge så det finns inte ord för det, och hur söt är hon inte när hon håller på med denna grimasen? Det är hennes grej och jag tycker det är så sött, ett släktdrag ;) Jag gjorde likadant när jag var liten. 
Vi busade ute med besök, lekte i sandlådan, körde minibrumbrum bil runt huset och jagade och hade oss, hur trevligt som helst och när ena besöket gick så kom nästa två fula gubbar :p haha Nej men J lärde Varg att kalla H för ful gubbe och vad jag skrattade. Mina ungar går rakt på, de kan va blyga två sekunder sen ska minsann alla vara med att leka :) 
Jag har konstaterat efter denna varma dag att Varg behöver sig en klippning snart igen men jag kan inte hitta min kamm, han har klippt sig hos frissa en gång och andra gången klippte jag, det gick mycket smidigare när jag gjorde det, inga tårar. Men det har varit en så sjukt bra dag. 
Vi har packat inför i morgon då vi åker till Småland igen och dags för årets första vikingamarknad för oss :D Längtar.